Jag hade länge trånat efter den där jaktlicensen. Under 20 års tid hade jag samlat på mig tidningsannonser. Jämfört priser och utbud. På nätterna drömde jag om att skjuta mitt första vildsvin, hur svinet skulle segla till marken och hosta blod. Hur jag senare skulle flå svinet, och äta upp det! Ända sen jag var barn har jag velat hämnas på vildsvinen då ett stort, buffligt djur åt upp mina rödbetsplantor jag fint hade planterat tillsammans med min mamma i vår stora trädgård. Jag såg hur svinet hånade mig när jag stod och grät och skrek innanför fönstret. Jag svor på att jag skulle hämnas!
Min närmare besatthet av att få skjuta ett vildsvin gjorde att jag hade svårt att fokusera på något annat. Skolan gick inte särskilt bra, jag låg alltid på gränsen till att bli utkastad. Jag hade inte så många vänner för att jag visste att dom skulle komma i vägen mellan mig och min jaktlicens. Jag blev ofta utbjuden till dans men förstod inte poängen med att dansa. Jag satt istället och klippte ut mina annonser och läste på om att skjuta vilda djur. Misströsta inte, jag ångrar ingenting! Mina föräldrar närmade mig likt Ferdinands mamma, och frågade varför jag satt ensam under sänghimlen, varför jag inte var ute och lekte med dom andra barnen. Jag sa att jag trivdes och att jag hade ett mål. Jag hade en viss ton i rösten som antydde att jag inte ville prata om det mer, så mina snälla föräldrar lämnade mig i fred.
Efter att jag tagit studenten med en hårsmån, skulle jag ut i arbetslivet. Tyvärr hade jag inte någon social kompetens överhuvudtaget, så jag satt mest tyst på diverse arbetsintervjuer medan personen på andra sidan bordet gav mig blickar som måste jämställas med hur en person tittar på ett UFO.
Jag gjorde som alla andra i min ålder som inte kunde få jobb, jag började studera vid universitetet. Min första kurs var konstvetenskap och jag ignorerade allt läraren sa utom kapitlet om gamla stenåldersmålningar, för det var mycket om att döda djur på den tiden. Tänk den som hade levt då.
Nästa kurs var en fempoängskurs som hette “Genus och du”, det var väldigt lite jakt men mycket prat om att män var djur. Detta väckte en lust att träffa en man, men det väckte även en lust att döda en man. Men jag kom ihåg att mamma hade sagt att det var olagligt. På denna kurs dök han upp. George. Han var från Hawaii. Han pratade inte svenska. Han hade ett väldigt stort huvud. Jag försökte ignorera honom precis som jag hade ignorerat hela världen innan, men George var fruktansvärt ihärdig. Han kunde ha en konversation med mig i en halvtimme utan att jag sa någonting, så det blev väl en monolog antar jag.
Tillslut fintade han till sig en inbjudan till min lägenhet, som på den tiden låg i Fisksätra. Han kom dit på kvällen, jag hade köpt ostbågar för hon på ICA sa att män gillade ostbågar. Vi tittade på en film som hette “Rovdjuret”. Efter den kvällen var vi tydligen ihop. Jag kunde inte prata engelska, han kunde inte prata svenska, så vi spenderade vår tid ihop med att peka och grymta. Han påminde mycket om ett vildsvin, George, och jag tänkte mycket på att han skulle bli mitt första byte. Men jag ville inte flå och äta upp George, jag kunde tänka mig att han skulle smaka ananas. Så jag skulle nog bara begrava honom vid sjön i Fisksätra.
En gång tog George min bok med utklippta tidningsannonser. Han hade tagit fel på den boken och hans kurslitteratur. Jag gjorde slut med honom på direkten. Han grät och grät, och flyttade hem till Hawaii. Jag var ledsen i tio minuter, sen återgick jag till mitt letande efter den perfekta jaktlicensen. George hade alltid varit ett slöseri med tid.
Företaget Jakt-Leffe hade ett rätt bra erbjudande, man fick tio lektioner för 4 500 kronor. Det var rätt mycket för en student som mig. Efter tre års sparande hade jag äntligen pengarna, efter en strikt diet av nudlar. Jag ringde Jakt-Leffe.
- Välkommen till Jakt-Leffe, det här är Leffe, vad kan jag hjälpa dig med?
- Jag skulle vilja slutföra min livslånga jakt efter en jaktlicens så att jag kan döda ett vildsvin.
- Det låter himla trevligt, du! Har du något tidigare erfarenhet av jakt och vilddjur?
- Jag var tillsammans med en kille från Hawaii i tre månader.
Leffe skrattade. Jag kunde inte förstå vad han skrattade åt. Han fortsatte.
- Har du några psykiska sjukdomar i släkten?
- Inte vad jag vet.
- Bra, då bokar vi in en tid då! Vad sägs om den 23:e oktober klockan 14.00?
- Det låter bra.
Vi la på. Jag kände hur det sprattlade i kroppen, det var nära nu. Den 23:e infann jag mig utanför Jakt-Leffe klockan 07.00, jag ville vara i tid. Klockan 14.00 dök Leffe upp, och vi började med att gå igenom teorin. Jag var så fokuserad att jag blev röd i ansiktet. Efter tre lektioner fick jag ett gevär och vi övade i skogen. Jag sköt en bärplockare i foten. Han var i Sverige illegalt så det blev ingen polisanmälan. Jag sköt många stenar och träd, men det var mest för att jag var så upphetsad över att någon dag få träffa ett vildsvin.
Efter alla tio lektioner fick jag min licens. Jag gjorde tre kopior, en att ha på väggen, en skickade jag till mamma och pappa och den tredje skickade jag till George på Hawaii. Han tog det som ett hot så nu får jag inte resa till Hawaii.
Jag köpte det största geväret jag kunde hitta, det var en Eagle 500 XTI, den vägde väldigt mycket. Jag planerade mitt mord av ett vildsvin noga och bokade in en resa till det vildsvintätaste området jag kunde hitta. Den 12:e februari klockan 08.30 skulle mitt tåg avgå. Jag kunde inte sova den natten. Jag packade ner mitt gevär,lite mackor och en Pucko. Efter tre timmars vandring från tågstationen hittade jag min plats. Jag la ut en filt, la mig ner och väntade. Jag väntade i fyra dygn.
En dag rasslade det till i snåret. Jag skärpte till mig och laddade geväret. Ur snåret kom ett vildsvin! Jag sköt fem skott, förhoppningsvis träffade något. När rökmolnet hade skingrats sprang jag fram! Mitt byte låg på marken, med lite blod i mungipan. Problemet var bara att det inte var ett vildsvin. Det var samme bärplockare jag tidigare skjutit i foten. Han dog nästan. Efter det belades jag med ett gevärsförbud av staten, så jag antar att vildsvinen vann.
Efter att han hade legat i koma i tre månader och fått ett skadestånd av mig på 150.000 kronor friade han och vi använde pengarna till ett litet bröllop. Det var så jag träffade min make.
